Debatt: Vanvården och brotten inom äldreomsorgen är ett svek mot Umeås äldre!
Under de senaste månaderna har jag upprepade gånger i fullmäktige lyft situationen inom Umeås äldreomsorg. Detta efter synpunkter som kommit både från äldre, deras anhöriga, visselblåsare, modig personal inom Umeå kommun och granskande lokalmedia. Larm om vanvård, allvarliga brott som inte polisanmäls, tystnadskultur – och ett system som hellre skyddar sin image än våra äldre. Det som har avslöjats inom Umeås kommunala äldreomsorg och hemtjänst är inte bara en skandal. Det är ett svek.
Under långt tid har missförhållanden uppenbarligen tystats ner. Oavsett om det gällt vanvård eller brott. Personal som försökt slå larm har blivit överkörda. Tystats ner. Och Umeå kommun har konsekvent, ja t.o.m. enligt en ”rutin”, låtit bli att polisanmäla misstänkta brott – trots att det handlat om sådant som misstänkta stölder, misshandel, till och med sexualbrott. Man har kallt konstaterat att det är upp till de anhöriga att polisanmäla brott.
På fem år: fem polisanmälningar. Inget om brott mot enskild. Tror någon att det speglar verkligheten?
Inte förrän lokalmedia granskade, inte förrän Rapport rapporterade och Äldreministern fördömde, så vaknade de styrande i Umeå. Detta tillsammans med en stark upprördhet bland umeåborna. Först då kom vändningen: att misstänkta brott inom äldreomsorgen faktiskt ska polisanmälas. Men det krävdes en nationell skandal för att få till det mest grundläggande – att stå upp för de äldre, i stället för att skydda en organisation som svikit sitt uppdrag.
Socialdemokraterna har heller inte under våren velat erkänna att det förekommit vanvård. Tvärtom fick jag bannor i fullmäktige för att jag använde ordet ”vanvård”. Men jag vet inte vilket annat ord som passar bättre, när vi fått rapporterna: Äldre med intorkad avföring, trycksår, vårdplaner som inte följs, svält, undernäring. Och allt detta fruktansvärda sker i en kommun som har gott om pengar och tar ut extremt hög skatt av sina invånare. Men satsar man pengarna på rätt saker? Har man en organisation som fungerar?
Allt detta är upprörande. Skrämmande är också att förvaltningen så sent som vid sin presskonferens den 15 maj inte ansåg sig ha gjort fel beträffande huruvida man skulle polisanmäla eller ej. Trots att man då kände till vad Umeå kommuns underlåtenhet hade resulterat i.
Nu har förändringar beslutats av politiken: polisanmälningar ska göras, externa granskningar ska ske. Både av vanvården inom äldreomsorgen och hur man skött hanteringen av brott inom äldreomsorgen. Det är bra. Detta stärker också all den personal inom kommunens äldreomsorg som inte vill annat än att göra rätt och ge våra äldre en värdig och human omsorg.
Men vi får inte glömma hur vi hamnade här. Att det krävdes visselblåsare, modig personal, anhöriga och envis journalistik. Utan dem hade sanningen aldrig kommit fram. För då hade inte jag och andra haft något att agera på. Så tack till er alla. För att ni vågade och stod upp för vad som är rätt.
Detta handlar om förtroende. Om värdighet. Om att ingen äldre ska riskera att utsättas – och lämnas utan upprättelse – i en kommun som säger sig stå för trygghet och omsorg.
Men mycket återstår. Visselblåsarfunktionen måste börja fungera igen, och dess oberoende måste säkerställas. En annan sak som också borde åtgärdas omedelbart är att Umeå kommun måste börja begära utdrag ut belastningsregistret vid anställningar inom omsorgsverksamheterna. Många kommuner gör redan idag kontroller i brottsregistret vid anställningar inom äldreomsorgen. En av de kommuner som tyvärr inte gör en sådan kontroll är Umeå.
Regeringen har gått ut med att man vill införa obligatoriska utdrag ur belastningsregistret vid anställningar i äldreomsorgen. Kommuner behöver dock inte vänta på att lagstiftningen ändras, utan kan redan nu börja begära utdrag ur belastningsregistret vid anställning inom äldreomsorgen. Vad väntar Umeå kommun på?! Moderaterna lämnade förra året in en motion till fullmäktige om att inte avvakta en förändrad nationell lagstiftning, utan istället omgående börja begära detta vid anställning. Personer som har hjälp av omsorgspersonal ska aldrig behöva oroa sig för att utsättas för brott av den personal som har uppdraget att hjälpa dem. Men Umeå kommun begär alltså fortfarande inte utdrag ut belastningsregistret.
Det är helt uppenbart att Umeå kommun har omfattande problem med sin inre ”värdegrund”. Ja, det är nästan ett hån att tala om en värdegrund inom Umeå kommun, då den har lett till ett förhållningssätt där man mörkar och tystar ner vanvård och brottslighet i omsorgen. Många har de senaste månaderna ställt sig frågan – vem vågar bli äldre i Umeå? Och efter att ha fått till mig vittnesmål från både personal och anhöriga, efter att ha läst och lyssnat, så är det på sina håll en högst relevant fråga. Nu får det vara nog – det krävs både granskningar och konkreta åtgärder. Vi måste skapa förutsättningar för en äldreomsorg i Umeå som både personalen och de äldre ska kunna vara stolta över. För att inte tala om vikten av att man som äldre ska kunna känna sig trygg.
Anders Ågren
Kommunalråd, M
Umeå kommun