Sandström betonade de stora problemen med tandläkarbrist och den svåra arbetsmiljön inom Folktandvården i norr. Kompetensbristen, i kombination med en ohållbar arbetsbelastning där tandläkarna nästan enbart hanterar akuta vuxenfall och barntandvård, gör det svårt att rekrytera ny personal. Han föreslog att privattandvården kunde ta över en del av barntandvården, vilket skulle frigöra tid för vuxentandvård och förbättra arbetsmiljön för tandläkarna.
För att underlätta samarbetet med privata kliniker föreslog Sandström en förändring av ersättningssystemet. Idag får tandvårdskliniker kapiteringsersättning, det vill säga ersättning per listat barn. Han menade att detta borde ersättas med åtgärdsersättning, där man får betalt per behandling, för att göra det mer attraktivt för privata aktörer att delta i barntandvården.
En annan stor fråga som diskuterades var kopplingen till tandläkarutbildningen i Umeå. Enligt TUA-avtalet mellan Region Västerbotten och staten har regionen ansvar för att tillhandahålla både patienter och handledare för den kliniska delen av utbildningen. Bristen på handledare och patienter hotar dock att undergräva utbildningen och dra resurser från Folktandvårdens vanliga verksamhet. Sandström menade att även privattandvården bör involveras som handledare, men detta kräver utbildning och ekonomisk kompensation från staten.
Debatten tydliggjorde behovet av att både regionala och nationella politiker agerar för att lösa tandvårdssituationen i norr. Sandström förordar att med ett ökat samarbete mellan Folktandvården, privata kliniker och politiska aktörer kan man stärka förutsättningarna för en bättre tandvård för befolkningen i norra Sverige.