Debatt: Satsningarna på infrastruktur i norra Sverige är otillräckliga och detta drabbar Västerbotten. Trafikverket har, på uppdrag av regeringen, tagit fram ett inriktningsunderlag för kommande nationell transportplan. Underlaget har varit ute på remiss och ska ligga till grund för en infrastrukturproposition under våren. Det vore förödande om riksdag och regering accepterade dessa nivåer på kommande infrastrukturplan!
Vi kan snabbt konstatera att underlaget, med dess olika varianter, ger alldeles för låga ramar till såväl järnväg som vägar runt om i landet. Flera investeringar som finns med i den nuvarande nationella planen för perioden 2018–2029 riskerar att försenas eller i värsta fall utgå.
Låt mig lyfta fram några delar som måste prioriteras. Till att börja med måste vi ha ett sammanhängande järnvägsnät för 250 km/h på sträckan Gävle–Luleå, vilket skulle gynna hela Sveriges utveckling. Norrbotniabanan måste färdigställas Umeå-Luleå för att banan ska nå sin potential. Det är av central vikt att det tydligt anges när bygget mellan Skellefteå och Luleå ska påbörjas, samt att det även avsätts medel för detta. Parallellt måste man genomföra identifierade åtgärder på Ostkustbanan och Ådalsbanan för att kunna höja kapacitet och hastighet.
Det krävs också en satsning på de järnvägar som saknar elektrifiering trots omfattande gods- och eller persontrafik. Tvärbanan mellan Hällnäs och Storuman är en sådan. En elektrifiering av Tvärbanan mellan Hällnäs och Storuman skulle gynna hela Sverige samtidigt som kust och inland knyts ihop på ett bättre sätt än idag.
Sedan måste vi bli fler politiker och partier som slåss för ett fungerande vägnät i Västerbotten! För norra Sverige är det viktigt att både satsa på det lågtrafikerade vägnätet och ge förutsättningar för växande städer. Norra Sveriges infrastruktur behöver både drift och underhåll av befintligt vägnät och nyinvesteringar.
Som bekant har vägnätet i Västerbotten flera viktiga transportstråk. Ryggraden är E4 och E12, tillsammans med det regionala och mer finmaskiga vägsystemet. Men vägnätet i stora delar av norra Sverige är av undermålig kvalitet vilket skapar tillgänglighetsproblem. Det finns ett stort behov av vägförbättrande åtgärder som ökar såväl tillgänglighet som trafiksäkerhet.
Jag har upprepade gånger skrivit om problemen med Trafikverkets återkommande hastighetssänkningar i länet. På grund av de långa avstånd som finns i Västerbotten medför hastighetssänkningarna på E4, E12 och viktiga pendlingsstråk en försämring av tillgängligheten då restiderna förlängs. På de sträckor som fått sänkt hastighet är det av yttersta vikt att åtgärder skyndsamt genomförs för att åter kunna höja hastigheten.
Underhållet på de lågtrafikerade vägarna i regionen är i många fall kraftigt eftersatt, vilket leder till försämrad trafiksäkerhet. Det behövs riktade satsningar på vägunderhållet på det lågtrafikerade nätet för att trygga och förbättra framkomligheten och möjliggöra för hela landet att leva.
Därtill måste Länsplanernas ramar utökas. Under de två senaste planeringsomgångarna har anslagen till länsplanerna varit i stort sett oförändrade samtidigt som anslagen till nationell plan ökat kraftigt. Västerbotten är, till ytan, Sveriges näst största län och har cirka 10 procent av det statliga vägnätet. Nuvarande anslag till länsplanen räcker inte till för att hantera vägnätet – en utökning av ramarna är högst nödvändig.
Det mycket viktigt att de ramar som Trafikverket föreslagit inte ligger till grund för det fortsatta arbetet med kommande nationell plan. Västerbotten och övriga delar av landet behöver kraftfulla satsningar på infrastruktur!
Åsa Ågren Wikström (M)
Vice gruppledare för Moderaterna i Region Västerbotten och vice ordförande i Regionala utvecklingsnämnden